om sanningen ska fram
Jag tar tre olika mediciner om dagen och alla har sina biverkningar. Om sanningen ska fram så mår jag inge bra. Skulle till läkaren igår men jag mådde så dåligt å va så tankspridd att jag glömde bort det totalt. Alla mina mediciner som jag tar ger mig en gemensam biverkning och det är trötthet. Jag tar mediciner på kvällen som gör att jag inte ska drömma och som gör att jag inte ska vakna upp mitt i nätterna. Och det fungerar till viss del, jag vaknar inte på nätterna men drömmarna är mer intensiva än någonsin. Jag vaknar heller inte på morgonen, jag vaknar inte förns medicinen är ute ur min kropp. Och när jag väl vaknar så känner jag mig inte utvilad jag känner mig utmattad och trött. Det känns som om jag är instängd i min egna kropp. Som om jag inte kan styra över mig själv. Och när någon frågar mig om hur jag mår så mår jag illa över att jag inte kan beskriva mina känslor i ord så att någon annan kan förstå. Den ända som jag tror fattar någorlunda är min hund men även hon kan inte förstå hela bilden hon känner av mina sinnesstämningar men hon kan omöjligt förstå allt. Allt som händer i mitt personliga fängelse kan knappt jag äns förstå...
En bild säger mer en 100 ord
Det är 2014 för två år sedan skulle vår planet gå under men det hända aldrig. Några zombies har inte heller inte dykt upp så förutom det globala nedsmältningen av våran planet så är allt som vanligt. Jag har inte gått upp i vik nu över vintern men inte gått ner heller. Glödlampan har gått både i sovrummet och i köket så nu väntar jag på att dom andra också ska gå. Så varför inte bara köpa nya? Jo för att jag glömmer bort det hela jävla tiden!! Det är omöjligt att komma ihåg glödlampor samt något annat som jag också skulle ha kommit ihåg men som jag har glömt... Just nu sitter jag och lyssnar jag på Hilary Duff har aldrig någonsin lyssnat på henne men just ikväll så går hon på hörlurarna. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om henne. Jag gillar texterna men jag tycker att hon har en mus röst så att säga. Okej det här är ju bara babbel som jag håller på med nu. Inget av det här jag har skrivit nu hör till ämnet jag skulle snacka om...
Man ska aldrig säga aldrig och man ska aldrig ge ett nyårslöfte. Förra året skulle jag dricka mindre och sluta röka. Jag dricker mindre men jag röker fortfarande så det gills ju knappast. Så i år ska jag vara mer kreativ med det jag tar mig för. Vilket jag tycker jag har klarat en månad in på det nya året så det kommer bli bus lätt dom närmaste 11 månaderna att hålla det. När jag är som mest kreativ så är jag inte ens vaken utan jag ligger och sover. Ibland så önskar jag att man kunde spela in mina drömmar för det skulle bli en jävligt tippad film. Asså mina drömmar är så minde blowing så ni vet inte ens hälften av det. Jag kan inte ens försöka förklara dom så jag ska börja måla mina drömmar och mina känslor för en bild säger mer en 1000 ord. Dock så kommer allt på kvällarna så jag har ju inte det bästa ljuset att jobba i men men det blir ju lite intressant att de resultatet av mina nattliga målningar i dag ljuset.
Det var allt för mig...
Rottweiler attack!!!!
I tisdags så var det härligt väder. Så jag och bella gick på promenad för att ta lite nya bilder. Vi hade jätte roligt i snön, kastade pinne och busade. Jag var så lycklig just då, allt var så bra den dagen. Sedan kommer vi ut på torget och jag kollar åt höger och ser en rottweiler sitta och bajsa. Jag väljer att ignorera och fortsätta gå vidare mot kyrkan. Hinner knappt ta ett steg förns jag hör hur hunden kommer emot oss. Han ska på min tik men jag lyckas putta bort honom och får i sista stund tag i halsbandet. Jag kollar upp och väntar på att ägaren ska komma springande efter. Men ingen kommer! Jag står mitt i torget med en gigantisk rottweiler i ena handen och min lilla schapendoes tik i andra helt nollad över vad som har hänt. En gubbe springer in på ett fik för att kolla om ägaren sitter där inne. En kille i min ålder kommer och frågar om han ska ta hunden. Jag släpper inte taget om någon av hundarna och står och funderar på om jag ska te honom rottisen eller min bella. Efter några sekunder så anser jag att han får ta bella då jag verkligen inte vågar släppa rottisen. Jag har ett bra grepp och han kommer ingen stans. Ut ur fiket kommer en lång man ut. Han ser lite förvirrad ut över senen som utspelar sig framför hunden. Fast han kommer fram och ska ta sin hund vill jag inte släppa taget. Han förklarar att hunden satt inlåst i bilen emn på något vänter lyckas veva ner rutan helt själv. Jag kan knappt stå och chocken släpper taget om mig. Tårarna börjar rinna och jag skäms för att jag gråter. Alla tankar på vad som hade kunnat ha hänt virvlar i huvudet på mig. Kommer ihåg att han sa att hans hane aldrig skulle skada en tik. Han var inte där när allt hände. Han såg inte hela händelseförloppet, hans hund var så fokuserad på bella att man skulle kunna ha trott att jag hade en köttstek i kopplet. Om man inte kan fostra en mäktig ras ska man inte ha en. Jag skiter i vad han har för jävla åsikter detta hände mig och min hund. Det är intd första gången jag har mött en rottis på detta sätt men jag har även mött bra rottisar med starka ägare. Det är ägaren som gör hunden. Nu när jag ska sova ser jag bara den hunden framför mig och alla negativa utgångar som kunde ha hänt. Som om det inte räcker med att jag har blivit attackerad att rottweilers 3 ggr 4 om man räknar med den här. Som om det intd räcker med att jag får äta medicin för ångest och depression nu måste jag komma över det här med. Om du inte kan lämna hunden i bil lämna dn hemma och om du inte kan ha den lös ha den kopplad så slipper vi såna här otäcka möten.
