Mardrömmar
Först så var jag magsjuk i 4 dagar, jag blir frisk å mår jätte bra. Sedan blev jag sjuk igen men nu var det biverkningar av min medicin så då var jag sjuk i en vecka. Nu mår jag bättre fysiskt men pga att jag inte tar min medicin så mår jag sämre psykiskt. Jag hade min första mardröm inatt på över en månad, dom drömmarna är inte behagliga dom innehåller mörker och död. Bella är mitt allt hon och jag har varit med om mycket tillsammans och ofta i drömmarna så förlorar jag henne på många olika sätt.
Drömmen: Det är mörkt och kallt, jag springer genom en skog och hör vargarnas ylande kommer närmre. Allt är täckt av djup snö och jag känner hur hjärtat bultar snabbare och snabbare, svetten rinner och allt jag tänker på är Bella. Jag skriker ut BELLA SPRING!! Och hon springer men snön är så djup och hon drunknar nästan i det. Jag lyckas springa ikapp henne å sveper upp henne i mina armar. Ylande vargar springer om oss jag ser hur dom börjar bilda en cirkel. En varg gör utfall jag kastar mig åt sidan å hamnar i ett hus av glas. Jag ser vargarna lunka utanför, jag ser deras andedräkter imma igen glasväggarna. Deras lysande ögon följer mig och min trötta Bella för varje steg. Det är så kallt och vi är så svettiga, plötsligt så börjar glaset spricka, Bella tittar på mig med sina bruna ögon och puffar med nosen på mig. Vi springer längre in i huset och in i garderob, men när jag tittar mig omkring så är jag inte i glashuset mitt i skogen Bella är inte tryggt i min famn hon, glashuset, skogen och vargarna är borta. Jag står mitt i ett vardagsrum, allt är hemtrevligt och mysigt. Det verkar som om dom som äger huset jag är i har en fest, alla skålar och skrattar. Men dom verkar inte ha lagt märke till mig, jag som genom luften har uppenbarat mig mitt i festens centrum, mitt i deras vardagsrum. Jag springer mot ytter dörren rycker upp den å ser att snön fortfarande finns kvar. Men nu är det villor som är täckta av den och inte träd. Jag hör bilar som åker på en motorväg och bortom den finns en stor björkskog. Jag skriker BELLA VART ÄR DU?!! Men inget svar, på en sekund ser jag hur hon dör på tio olika sätt. Ibland dör hon fort men för det mesta ligger hon och lider. Jag sitter på trappan till villan, vad jag vet så har inget hänt Bella men ändå så såg jag det framför mig. Mina tårar rinner ner för mina kinder men det är så kallt att dom fryser till is. Jag reser på mig och börjar gå, går bort från festen, bort från villorna och mot motorvägen och den stora björkskogen. Jag hör hur snön knastrar under mina fötter å bilarnas motorljud kommer närmre. När jag väl är vid motorvägens kant så känner jag när bilarna åker förbi mig i hög fart. Jag ser något röra sig på andra sidan vägen. Det är en tik med valpar, hon försöker korsa vägen men valparna är för många och bilarna åker så fort, valparna blir överkörda, mamman kommer springande emot mig med en av valparna i munnen. Jag sträcker ut mina armar mot henne, hon ser så glad ut. Som om hon äntligen har hittat en person som bryr sig. Sedan hör jag bara ett gällt skri av däck och känner sedan en varm vätska i mitt ansikte, tiken är borta lika så valpen å jag står vid vägkanten täkt av blod. Jag blir så arg å ledsen jag fattar inte hur allt kan gå så fel! Jag känner mig så otroligt förvirrad och förtvivlad. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Så jag springer rätt ut på den svårt trafikerade vägen, jag måste ta mig till andra sidan upp till björkskogen. Jag klara mig med nöd å näppe, jag ser att något rör sig i buskarna vid vägkanten, en gny svävar upp från marken, Jag går fram och kollar och där är en gyllengul liten valp, kall och hungrig. Jag tar upp den och lindar in den i min halsduk och lägger den i min famn innanför jackan. Jag fortsätter upp och ser sedan Bella komma springande emot mig och ser så glad ut. Hon har tungan ut ur mun hennes päls flyger omkring henne och hon hoppar upp mot mig. Hon missar min famn! Allt går så långsamt istället för att flyga in i min famn flyger hon rätt ut i motorvägen å försvinner för gott..
Jag vaknar med tårarna som rinner ner för mina kinder, jag känner efter vart jag är, jag ligger i sängen hemma i mitt rum. Jag famlar i mörkret till jag stöter min hand mot en varm mjuk pälsboll som andas tungt vid min sida. Tack och lov att det bar är en dröm, jag somnar om och ny mardrömmar kommer och går. På morgonen så kommer Hjerta in hon magpumpar mig å nafsar mig i händer å nacke, dax att gå upp... Å efter en natt som min får hela min förmiddag förlorad...
Kommentarer från er söta läsare.Trackback